Vi borde sluta
slå oss för bröstet
 Ulf Nilson Journalist |
Min uppfattning är kontroversiell, det vet jag. En och annan idiot kommer att kalla mig judehatare, men jag tar risken. När jag läser omdömen som "Perssons stora dag" (Expressen) eller "Perssons största internationella succé" (Dagens Nyheter) känner jag äckel.
Mina invändningar är framför allt tre:
Det svenska etablissemanget, inklusive medierna, är ibland outhärdligt högfärdigt - av mycket dåliga skäl. Sanningen är ju att den regering vi hade under kriget var mer eller mindre judefientlig - ja, så länge Hitler var farlig. Sanningen är också att Sverige gjorde sig rikt på handel med tyskarna, handel som var mycket mera omfattande än man nu vill erkänna. Att denna handel förlängde kriget och kostade hundratusentals liv är ett välkänt faktum.
Detta borde vi förvisso utreda och diskutera i Sverige i stället för att slå oss för bröstet. Samtidigt borde vi erkänna att staten, alltså s och storfinansen, under kriget ingick en oskön förening som gjorde Sverige till ett korporativistiskt land där individen på ett avskyvärt sätt berövats sitt egenvärd - är man inte medlem av en grupp är man ingen alls!
Allt detta och mycket annat borde vi diskutera. I stället river Persson av en konferens om vår tids mest omskrivna händelse. Alla trumpetar om att detta får vi inte glömma. Naturligtvis inte, men är det någon risk?
För det andra började alltihop onekligen med en undersökning som visade att svenska skolungdomar är fruktansvärt okunniga om holocaust. Perssons reaktion blev en broschyr och så den här konferensen. Men vilken dumskalle som helst kan ju dra slutsatsen att om skolungarna inte kan någonting om holocaust - än en gång: det mest omskrivna som finns! - så kan de ingen historia överhuvudtaget. Vi fostrar ignoranter. Alltså är "internationella succéer" i konferensform mycket mindre viktiga än intensivkurser i historia. En bra början vore att låta skriva om samtliga läroböcker. Jag har läst igenom hela högen. Alla är vidrigt dåliga - även när det gäller holocaust.
Min tredje invändning är att bomberna faller över Groznyj - och gör det nu!
Samtidigt mördas människor i en rad afrikanska länder. Försöket att utplåna det judiska folket var avskyvärt bortom varje tänkbar formulering, men precis detsamma gäller ryssarnas överfall på Tjetjenien. Tjetjener har samma värde som judar. Detsamma gäller tutsi, kongoleser och tyskar. Om man blir ihjälgasad eller söndersliten av granatsplitter är likgiltigt för den som dör. Däremot är det tyvärr så att det förflutna ligger fast, men att högljudda protester kanske kan hjälpa till att stoppa det mördande som pågår nu.
Sveriges regering borde alltså skaffa sig en utrikespolitik fokuserad på nuet, inte på det som varit. Om vi glömmer holocaust finns det risk för att det upprepas, sa den ena talaren efter den andra på konferensen. Risken är noll. Däremot är sanningen dessvärre att förintelser, om också i mindre skala, pågår runt omkring oss. Dem tycks vi ha glömt. Såvitt jag förstår bevisar det bland annat att vi inte lärt oss något väsentligt av holocaust heller, trots allt skryt ...
ULF NILSON
Journalist